Konservativ- idag??

Det finns knappt ett mer negativt skällsord för gemene svensk än konservativ. Det manar fram gammalt, passerat, nattståndet, ovidkommande, omodernt, USA-höger, mullor i Teheran, Pinochet i Chile, anti-välfärd, kapitalist, kvinnohatare, reaktionär…
De här närmast hatfulla körerna kan vi alltså idag läsa på och mellan alla rader i medier, i politisk debatt, i offentliga och privata sammanhang.. Är det rättvist?  Nej, naturligtvis inte. Vill vi ha ett tanke- och åsiktsklimat av detta slag? Knappast. Men hur har det blivit så?
Förutom att det tyder på en massiv okunskap- som jag tänker råda bot på i de kommande bloggarna- är det också en effekt av likriktande media, enögd undervisning och politisk hjärntvätt. En slags dogmatisk beröringsskräck har blivit resultatet.

Vad är konservativ?

Men, innan vi rätar ut trådarna till denna samtida stigmatisering en kortfattad beskrivning av termen konservativ och dess abstrakta kusin konservatism. Ordet härleds från latinets conservare, som betyder ’bevara’- vi har det ju i lånordet konservera. Här ligger en av nycklarna till förståelsen. Det har med att bevara det bästa som människan tänkt och erfarit i historien att göra. En annan nyckel ligger i naturen. Allt det som växer, när oss och ger skönhet och rum för tanke är viktigt i sig och får inte förstöras, utan skall skötas och förvaltas. En tredje nyckel ligger i familj och släkt. Alla band som befordrar skydd, närhet, känslomässig trygghet och kontinuitet är ett ytterligare stort intresse för konservativa. Därför har också nationen och det nationella för många konservativa haft vikt, som en utvidgning av det nära och familjära. Samhällslivet har för den konservative i grunden mycket med rättens ramverk, lagar och institutioner att göra. Rätt och rättvisa präglar varje kultur och anses ha flera rötter, i en gudomlig stiftelse och ordning, i en objektiv i naturen grundad ordning, i en uråldrig sedvana. Institutioner lever under lagen och det konstitutionella och står för kontinuitet och värdebeständighet. Majoriteten av konservativa i vår världsdel håller demokrati och parlamentarism högt som det bästa tillgängliga uttrycket för än högre värden.

Därnäst kan kulturen i hela sin vidd och längd sägas vara ett förstarangsprojekt. Kultur betyder etymologiskt att odla och bruka, men också att dyrka, t.ex. en gud.  Att finnas i en kultur är att ta emot tidigare släktens möda, liv och tankar på ett respektfullt sätt och föra deras kunskap och vishet vidare i fostran av barn och unga, i skola och högskola. Men det gäller också att odla de stora resurser som finns i vår världsdels register från förr, litteratur, vetenskap, de fria konsterna och att bruka det samlade vetande och den vishet som tänkare, författare, vetenskapsmän, konstnärer och brukare haft från generationerna innan och att därvid använda det praktiska förståndet, som konservativa sätter stort pris på.

Till sist anser den konservative att det inte räcker med människan som alltings mått. Konservativa genom alla tider har erkänt människans andliga behov och karaktär, en bas för påståendet om såväl hennes storhet som svaghet. Respekten för trons värld och värde har alltid funnits. Många konservativa har därför varit helhjärtade kristna av olika denominationer, andra aktivt bejakat de kristna inslagen i kulturen. Renodlade ateister är sällsynta.

En mångfärgad väv

Konservativa finns av olika kategorier och schatteringar. Konservatism är i grunden en livshållning, där värden som ovan utmålats i växlande grad återkommer i enskilda eller gruppers åsiktsbank och avspeglas i deras livsföring.

Därnäst är den en idétradition, en dimension där olika värden får teoretiskt uttryck för både handling och liv. Här finns en gemensam syn på olika drag, men också skiljaktiga uppfattningar som går tillbaka på olika historiska och kulturella traditioner, ibland grundade på geografisk samhörighet. Amerikansk konservatism har både  beröringspunkter med europeisk, men skiljer sig också mycket.

Konservatism är slutligen också en politisk riktning, som, återigen, ser rätt olika ut, beroende på vilket land det är fråga om.

Konservatismens mångfärgade väv, tyngdpunkter och uttryck är både dess styrka och dess svaghet. Allt detta hoppas jag kunna belysa i några av kommande bloggar, liksom till ett försök till förklaring av det bistra åsiktsklimatet i vårt land.

 

Obs! Kommentars- och abonnemangsfält ät under teknisk bearbetning.